I skrivandets stund så är det endast några få dagar kvar tills finalavsnittet av PIKE HERO 2017 visas. Det är då jag äntligen får reda på om jag går segrande ur den tuffa striden eller om min och min teamkamrats prestation leder till en hedrande andraplats. Om jag skulle försöka mig på att förklara vad PIKE HERO är så skulle jag lättast kalla det som fiskevärldens IDOL. Den tävling där Sveriges elit inom gäddfiske ställs emot varandra och varje år går två ungdomar mellan 10-15 år ifrån tävlingen med var sin fullt kittad Alumacraft. Det hela började då jag 2016 såg att Youtube-kanalen Kanalgratis, sökte efter nästa generations proffsfiskare. Jag kände direkt att det passade in på mig, då jag både höll på med flugfiske samt spinnfiske. Jag fiskade efter gädda, abborre, regnbåge, gös och harr. En bred bas att stå på som jag kände jag kunde gå långt på. När jag ställde mig framför juryn på sportfiskemässan i Älvsjö blev jag totalratad av alla tre jurymedlemmar och blev självklart superledsen. MEN, det jag i det läget gjorde var att jag gick hem och pluggade på om allt jag såg att de sökte, sen när programmen väl sändes på Youtube. Jag följde första säsongen slaviskt. När jag såg de fick köra båt med förbundna ögon tog mamma med mig ut i vår båt där jag fick träna på att köra båt med förbundna ögon. När jag såg att de fick teoretiska prov plockade jag fram mina fisketidningar och läste varje kväll för att snappa upp allt som jag möjligen skulle kunna ha användning av. Jag insåg hur viktigt det var med att använda sig av sjökort när man är ute på fiskepass, och då fick jag möjligheten att ta hjälp av mina mer rutinerade fiskekompisar som lärde mig även det. När Youtube-kanalen sökte nya deltagare till en ny säsong var jag inte sen med att söka. Denna gång började resan i Jönköping där jag fick träffa en för-jury som skulle avgöra ifall jag hade vad som krävdes för att få möta den riktiga juryn och filmteamet. Då fick jag välja ut beten som skulle passa till olika tillfällen, fick knyta en tafs samt jag fick visa de på kartan vart jag skulle ha fiskat efter att de gett mig ett scenario. Det behövdes inte mer förrän jag fick ett solklart ja och var redo för att ställas inför de tuffare provet. Några veckor senare åkte jag till Kanalgratis huvudkontor där jag skulle få möta juryn som visade sig bestå av Andreas Ollinen, som var en av de som suttit i juryn året tidigare och gett mig ett solklart nej. Vi fann även gäddfiskets Michael Jackson, Stefan ’Trumman’ Trumstedt som vid sin sida hade profilen Marko ’Markoolio’ Lehtosalo. En superhård trio där jag fick riktigt magont innan jag skulle möta dom. Hur i hela helsike skulle jag kunna charma dessa grabbar? Jag andades lugnt och sansade mig innan jag öppnade dörren, och där satt de, med ett bord fullt med fiskesaker. Jag såg ett kommande bete liggandes på bordet, Mitt på bordet låg sjökortet, det jag fått hjälp med att lära mig. Efter ca 15 minuter i juryns plågan stod det klart. Tårarna rann på min kind efter att de förklarat att med mitt intresse och passion kan jag komma långt. Guldbiljetten och platsen i slutelimineringen var min. Jag kunde inte tro det var sant. Skulle jag få möta 16 helt sinnessjukt grymma grabbar på en sluteliminering? Och ja, det var jag och grabbarna. Jag var den enda tjej som sökt till tävlingen. Tiden gick och det var än en gång dags att sätta sig i bilen för avfärd. Denna gången mot Vimmerby där jag skulle sättas på prov en sista gång. Jag behövde slå ut 13 deltagare för att få ställa mig i finalfyran. Det var vinna eller försvinna. Varenda sak skulle bedömas. Varenda misstag skulle bli mitt fall. Jag var redo. Jag skulle kämpa för att nå finalen. Under förmiddagen fick vi knyta knut, en övning som de senare försvårade med att ge oss ögonbindel och bad oss göra om knuten. Vi fick öppna huven på en motor och visa för juryn vart tändstiftet satt. Vi fick ett teoretiskt prov som självklart handlade om gäddfiske och gäddan och som det slutliga provet skulle vi få ett så kallas jerkbait att simma fint i vattnet. Lunchdomen var inte långt borta. Juryn skulle välja vilka 8 som skulle få ta sig vidare till eftermiddagen. Jag ville spy. Jag såg hur fantastiskt duktiga de andra deltagarna var. Men, jag skulle vidare. Jag hörde mitt namn ropades upp tillsammans med 7 andra deltagare. Jag kollade mig runt och innan jag förstått vad, så var det glädje bland oss som blivit uppropade. Vi hade alltså kunnat bevisa för juryn att vi passade i tävlingen och därför hade gått vidare. Tårarna rann men jag behövde samla mig snabbt – nu var det dags för ännu mer utmaningar där åtta deltagare så småningom om skulle bli fyra. Vi fick börja med att göra en stinger som skulle passa till ett speciellt bete. Där jag lyckades briljera och gjorde den bästa och mest funktionella stingern av de alla. Vi tog oss vidare till ännu ett teoretiskt prov, och jag kände hur de steppat upp frågorna och jag var inte längre lika säker på att jag skulle klara det. Efter det svåra testet kom avslutningen – vi skulle precisionskasta. Jag var inte långt ifrån perfekt i mina två kast. Efter dessa kast hade jag gjort vad jag kunde och fick duktigt nog vänta på juryns besked. Efter en lång övervägning var de redo. De tog fram oss två och två där de började med att meddela vem som inte gått vidare i paret för att sedan gratulera finalisten. När det var min tur att gå fram hade redan två finalister utsetts. Jag stod där framför juryn tillsammans med David och väntade på domen. De berättade hur hård konkurrensen var i årets upplaga, att det verkligen krävdes mycket för att bli en av våra finalister. De sa att de tyvärr behövde meddela… att.. vi båda hade gått vidare i PIKE HERO 2017. Jag brast ut i gråt och insåg efter några sekunder av tårar vad jag precis har lyckats med. Jag hade tagit mig från att stå framför förra årets jury och bli totalsågad till att ett år senare var en av årets finalister. Det var en sådan magisk känsla att det inte går att sätta ord på det. Jag kände mig så lycklig och stolt över att jag faktiskt lyckats. Tävlingen slutar inte här, de kommande tre dagar skulle bli mycket tuffare än jag någonsin kunnat ana. Vi blev indelade i lag och skulle fiska mot varandra i tre dagar i stenhårt gäddfiske där kunskapen skulle avgöra vem som skulle gå där ifrån som vinnare. En tävling där 6 poäng delas ut. 2 poäng varje dag. Ett poäng till det lag som lyckats fånga den tyngsta gäddan och ett poäng till det lag som lyckats fånga flest gäddor. Nu har 2 av dagarna sänds på Youtube och det står 2-2. Med den mest möjliga jämna ställning får vi på lördag äntligen veta resultatet. Det är då det avgörs. Jag kommer vara på plats i Nyköping där det kommer vara en förhandsvisning tillsammans med alla de andra deltagarna och resterande av fiskevärlden. Hur det än går, går jag rakryggad ur denna tävling. Jag är med i Sveriges ungdomselit inom gäddfiske.
Missa inte finalen i Pike Hero 2017 på lördag kl. 21:00.
Lycka till Mia!
