Abborre
Perca fluviatilis
Kännetecken ”Den randiga rovriddaren”. De svarta ränderna på sidan är svåra att missa och tillsammans med den taggiga ryggfenan är den lätt att känna igen. Ryggen är mörkt grönsvart, sidan gulgrön och magen vitgul. Bröst-, buk- och analfenorna är rödaktiga. Den främre ryggfenan har en svart fläck längst bak. Gällocken har en vass spets närmast magen.
Förekomst Precis som gäddan finns den i nästan alla sjöar och vattendrag samt längs hela kusten i länet. Man kan fiska den såväl nära bryggan som i de djupare partierna av vattnet.
Biologi Den leker i april–maj när vattnet når en temperatur av minst 8 grader. Honan lägger långa strängar av rom på växtligheten som hannarna sedan befruktar. Rommen är oaptitlig för de flesta romtjuvar så behovet av att skydda den är litet. Ynglen växer upp i skydd av vegetation på grunt vatten. Abborren växer i regel långsamt men tillväxten styrs mycket av tillgången på föda.
Fiskemetoder Mete med mask eller löja. Spinnfiske med spinnare och jigg. Pimpel med pirk, balanspirk och mormyshka. Sommar och tidig höst är bra tider för fiske. Även senvinter från isen kan ge bra utdelning.
Kul att veta Det svenska sportfiskerekordet för abborre är 3,15 kg, fångad i Hällers myr, Bohuslän. Abborrar som äter mycket kräftor får klarröda fenor. I områden där abborren dominerar bildas ofta så kallade tusenbröder. Det stora antalet individer och den hårda konkurrensen på föda gör att abborren blir småväxt. Risvasar (granar och stora kvistar) läggs ofta ut för att skapa platser för abborren att leka på och ynglen att växa upp i, en fiskevårdsmetod som använts i över 100 år.