Gös
Sander lucioperca
Kännetecken Långsmal kropp och avlångt huvud med taggig ryggfena och ränder på sidan. Gösen är blekt grågul och grågrön i färgen. Större fiskar kan se mörkare bruna ut. Ränderna på ryggen och sidan kan vara svåra att urskilja, speciellt ovanför vattenytan. Munnen har stora huggtänder i framkant av under- och överkäken. Gösens ögon kan se gråa ut på grund av dess näthinna som är anpassad för mörkerseende.
Förekomst Mälaren, större sjöar, Dalälven och längs Upplandskusten. I Mälaren hittar man dem enklast runt grynnor och djupkanter och på sommaren i den fria vattenmassan (pelagiskt). På kusten fiskar man med fördel i grunda innerfjärdar.
Biologi Leker parvis på hård botten. Hannen gör en lekgrop där honan lägger sin rom. Hannarna försvarar sedan boet aggressivt och fläktar friskt vatten över rommen. Ynglen växer mycket snabbt första året och äter andra fiskar tidigt. Gösen lever sedan ensam eller går i mindre stim. Den är nattaktiv och med sitt goda mörkerseende är den en effektiv predator, speciellt på frivattnet där den jagar nors och annan stimfisk. Gösen föredrar också grumligt framför klart vatten.
Fiskemetoder Trolling, spinnfiske med vobbler och jigg, vertikalfiske, mete och ismete. Sen vår och sommar är den bästa årstiden för gösfiske, ju närmare gryning och skymning anses ofta fungera bäst – men tänk på att den som inte fiskar får inget.
Kul att veta Det svenska sportfiskerekordet för gös är 12,53 kg, fångad i St. Nätaren, Småland. Minimimåttet för gös i Mälaren är 45 cm.